Midvinternattens köld är hård,
lanternorna gnistra och glimma.
T26 sova på Gålö gård
djupt under midnattstimma.
Vakterna vandrar sin stilla gång
asfalten är svart, mörkt i varje prång
snön lyser inte särskilt vit på taken.
Endast Rune är vaken.
Ligger där så grå vid akutens dörr,
grå mot den gröna, nästan nya
längtar, som många vintrar förr,
ut till fjärdens vindar bya
tittar mot berget där betong och sten
drar kring planen sin mörka gen,
grubblar, fast ej det lär båta,
över en underlig gåta.
Bengt för sin hand genom skägg och hår,
Hjälper vår grå 26:a, att mänskligt tänka
»nej, den gåtan är alltför svår,
nej, ska jag i år verkligen blänka?»
Lennart slår, som han plägar, inom kort
slika knepiga tankar bort,
26:an behöver inget extra krams,
Hon är vacker utan konstigt trams
Tomten går vägen till södra hamnen,
känner på alla låsen —
Motorer drömma om stora famnen
sommardrömmar i båsen;
Triton i stallet börjar bli lite öm
Triton i stallet har ock en dröm:
Jag vill fara fram över havet
propellern tusentals varv runt navet
Han smyger sig sist att se
GT-båtarna stora och långa
länge och väl han märkt, att de
retas lite med hon med ånga;
förbi en färja han sen på tå
trippar att åter se de tre söta små,
ingen må det förtycka:
det är verkligen en stor lycka.
Tillbaka på planen för havets hundar,
se, hur de sova i fuktig natt
t o m hon, du vet, Kungens båt blundar
56:an, en tuffing utan värmande hatt
26:an sover och drömmer om Eron
vaknar kort ur ide, sedan ler hon,
Hon alla sina tomtar känner,
de äro gode, så gode vänner.
Midvinternattens köld är hård,
lanternorna gnistra och glimma.
T26 sova på Gålö gård
djupt under midnattstimma.
Vakterna vandrar sin stilla gång
asfalten är svart, mörkt i varje prång
snön lyser inte särskilt vit på taken.
Endast Tomten är vaken…
Bo Ahlgren